En sista duns ekade i mitt tomma hus då jag släppte ner den sista av några få flyttkartonger på golvet. Vände mig halvt om och blickade ut på uppfarten - där mina leksaker stod - och bestämde att få gjort så mycket som möjligt idag. Så vände klacken åt och begav mig ut igen. Tänkandes på mitt beslut att behålla mitt andra hem, i Kalifornien, ett bra beslut då jag egentligen inte vet hur länge jag planerar att stanna här. Men även för att jag inte kunde förmå mig själv att sälja något så betydelsefullt, ett hus fullt av lyckliga minnen.

Med ryggen lutandes mot väggen i mitt nuvarande tomma vardagsrum, öl i handen och benen dött utplacerade framför mig vandrar blicken runt omkring, vilket leder till att jag inte kan undgå att le. Hela förmiddagen lång sprang jag fram och tillbaka, beställde möbler och varit tillräckligt händig för en dag. Därför förtjänar jag att sitta här och inspektera millimeter för millimeter av mitt nya hem, min fristad. Rummen på första våningen går samman och dörrar finns det få av - porten som antingen leder ut i kylan eller in i värmen och gästbadrummets dörr. Väggarna består av tegel som kikar ut på sina ställen, bortsett från det tar diskreta mörka färger över och det höga taket är älskvärt. Från min plats ser jag en bit av mitt moderna kök som är tillräckligt stort för att kunna göra exakt vad man vill. Vardagsrummet - där jag befinner mig - är öppet och fridfullt vilket får mig och känna harmoni. Men när min blick letar sig mot slutet där detta rum går ihop med mitt favoritställe i hela huset, ökar pulsen och ett skratt lämnar mina läppar. Leksakerna - motorcyklarna - står placerade på sina rätta ställen och i bakgrunden ser man mustangen, adrenalin uppstår och mina knogar blev genast förberedda för svett och tårar då boxningssäcken fattade min fokus. Tryckte hastigt upp mig själv från golvet och med händerna placerades genast mitt hår i en stram tofs innan fingrarna fattade tag om tröjan och den drogs av, i endast jeans och bh nådde jag fram till handskarna i den ena flyttkartongen med blicken på boxningssäcken. Det här kommer kännas bra.

Jason’s perspektiv.
”Förbannad?” En skrattandes Liam stod numera bakom mig. Mina muskler slappnade av och pulsen började stabiliseras då jag stoppade den gungande boxningssäcken framför mig, ryckte åt mig vattenflaskan och lika fort som det kände jag kylan leta sig ner i min kropp.
”Behövde rensa tankarna.” Liam flinade ännu mer och såg vetandes ut om vad jag hade tänkt på.
”Du tänker på henne.” Det kom inte ut som en fråga, utom ett påstående, då han mycket väl visste svaret. Mitt huvud rörde sig i en enkel nick och jag torkade av mitt rinnande svett i ansiktet med en handduk.
”Undra vad hon gör nu.” Sade han fort därefter och det fick mig att tänka tillbaka på gårdagen, då min blick gled över hennes kropp och önskade att få se mer.
”Undra kan vi nog åtminstone få göra.” Skrattade jag ut, tog ett tag innan han förstod vad jag menar, men snabbt därefter började han gapskratta och klappade händerna som en säl. Vad kan jag säga, mina tankar är överallt och ingenstans när det kommer till henne.

Victoria’s perspektiv.
Fram och tillbaka - upprepade gånger - rör sig den tunga svarta säck framför mig. Adrenalinet jag hade innan start har fördubblats - om inte mer - och delas numera med all ilska som hålls dold inom mig. Slag för slag blir allt kraftigare, även fast det gått en timme sen jag slog första slaget och ett leende har jag haft på plats ända sen början. Detta är mitt sätt att hantera saker och ting på - att få igång kroppsrytmen med slag och sparkar. Vanligtvis brukar dock säcken vara av kött och blod, men denna kväll får jag göra ett undantag. Happy hunting, från mig, till de ute på uppdrag.

Problemen var som bortblåsta för varje slag säcken blev utsatt för, men fortfarande fanns de cirkulerande tankarna kvar i huvudet på mig, från småsaker till större som jag helst vill glömma bort. De upprepande tankarna var just de som jag ville glömma bort - Jason. Är det möjligt att han minns mig? Men bara spelar? Kommer han någonsin få veta att jag är 81? Smällde mentalt till mig själv och gjorde ett försök med att intala mig ‘nej det kommer han inte’. Varför jag lägger oro på detta, vet jag inte, men något okänt hos honom lockar mig. Suckar högt ut och fortsätter slå i samma tempo, även fortare än innan, allt för att jag lät mig påverkas av mina tankar. När jag väl känner smärtan komma krypandes och ökar tempot ännu mer hörs vibrationer bakom mig, min kropp saktar in och tillslut stannar jag upp för att tungt andas ut, vibrationerna dog snabbt ut och mina ben vandrade ditåt.

Från Amanda:
Om det är så att du fortfarande är uppe, gå och lägg dig! Skola i morgon och du kan inte vara sen första dagen tillbaka.. A&J

Ett skratt lämnade mina läppar samtidigt som jag kollade ner på sms:et men vandrade sakta uppför trappan till övervåningen, drog fram en handduk och letade fram rena kläder. Gick tillslut motsatt håll från där jag nyss kom ifrån och knuffade upp badrumsdörren, öppnade upp duschkabinen och satte på vattnet som fick vara på undertiden jag gled ur mina jeans, vilket resulterade i att jag numera stod kvar i mina matchande underkläder. Spetstrosorna låg snabbt nere vid mina bara fötter och bh:n rycktes av, men innan jag kunde ta plats under de varma vattenstrålarna så knappade jag in ett svar.

Till Amanda:
Ni känner mig allt för väl. Godnatt tjejer, syns i morgon.

Lagom varmt vatten rann nerför min kropp, munstycket var större än mitt egna huvud och placerat precis ovanför, så allt jag behövde göra var att stå i samma position och låta vattnet göra svettiga mig, blöt. Tog tag i den ena schampo flaskan och började massera in det i min ömma hårbotten, vattnet spred sig genom hårstråna samtidigt som jag fortsatte massera ut skummet. Tvålade till sist in kroppen och passade på att raka benen - hatar när de är trubbiga. Sköljde av allt och bara stod kvar lutandes mot kakelväggen, tänkandes på honom. I duschen? Seriöst? Vad är det med mig. Men tanken av att få stå bredvid honom under detta ljuvliga vatten, hade varit något jag sent hade glömt, hans händer placerade på ställen där bara godkända får vara och hans kyssvänliga läppar mot mina egna. Stängde hastigt av vattnet och tankarna avbröts, lät kylan svepa sig kring min kropp och lät bli att placera den inbjudande stora handduken om min kropp - allt för att tona ner tankarna. Vattendropparna på kroppen blev allt färre undertiden jag satte håret i en turban, drog på mig nya rena - svarta - underkläder och drog en simpel tröja över huvudet där turbanen fortfarande var på plats. Letade fram tandborsten och tandkrämen, började borsta tänderna undertiden jag drog av handduken för att dra ena handen genom mitt fuktiga hår och låta det falla ner på mina axlar. Rufsade handen genom håret och gav mig själv en sista blick i badrumsspegeln innan jag knallrade över hallen, mot mitt sovrum.

Att det ska vara så svårt och bara somna - herregud. Gång på gång har jag rest mig upp ur sängen, promenerat fram till ljuset som nådde in genom fönstret och kollat upp mot månens håll. Att något så vackert, kan vara så enkelt, men även så långt borta. Mitt huvud bestod endast av tankar om en särskild individ, men denna gång intalade jag mig själv att det skulle gå över, allt jag behöver göra är att somna in. Vände ryggen till ena sidan och möttes av en tom plats bredvid mig på den andra. Magen började fyllas med fjärilar så fort jag endast tänkt på hans namn.
”Godnatt, Jason.” Viskade jag ut i tomma intet.

Jason’s perspektiv.
Värmen min kropp invaderades av minuten innan, var numera helt borta. Handduken föll rakt ner på kaklet och jag drog på mig kalsongerna - tänkandes på hur det skulle vara att ha hennes händer placerade på min hud. Suckade djupt och drog frustrerat handen genom mitt numera blöta hår, vattendropparna vandrade neråt på min hud undertiden jag stod och borstade tänderna i ett försök att glömma henne. Men vad jag än gjorde, vad jag än såg på mig själv - var hennes hud mot min allt jag kunde tänka på. Mina kalsonger blev genast alldeles för tajta och ännu en suck lämnade min strupe. Hade det vart ett annat sammanhang, så hade jag ringt någon tjej i min kontakt lista och bett henne komma över, för att få problemet löst. Men denna gång var det annorlunda - jag kände ingen begäran efter någon annan än bara henne. Hur galet det än låter, att jag känner något efter bara två meningar från bådas håll, så finns det en attraktion mellan oss som inte går att beskriva - något äkta. Känner hon det också? Eller är det bara jag? Var inte dum, Jason, hon har troligtvis inte ens lagt märket till dig. Tankarna avbröts så fort jag fann min väg ut i hallen, med sikten inställd på mitt sovrum, där jag säkerligen skulle ligga klarvaken tänkandes på henne.

En kvart har gått sen jag placerade min kropp under täcket, som jag förutspådde så har jag legat och tänkt på endast en sak, eller rättare sagt en person. Månljuset letade sig in genom fönstret och en gäspning lämnade min mun, jag kollade på platsen bredvid mig och kände saknaden efter någon.
”Godnatt, Victoria.” Mumlade jag ut för mig själv.

---

Mycket saker som pågår i både skolan och mitt privatliv, därför kan det hända att tempot på uppdateringen försämras en aning - but I'll do my best. Blev ett rätt mysigt kapitel denna gång! Hoppas ni gillar det!