Cigarretten var på sin stadiga plats mellan mina läppar, för varje andetag blev de djupare och djupare, och röken fann sin väg ut genom näsborrarna. Hela natten lång har jag legat klarvaken samt rastlös, även fast jag så väl visste vad denna dag kommer bjuda på så kunde jag inte finna kraften att stänga ögonlocken och somna in. Den kalla morgonluften letade sig in under kläderna denna relativt tidiga morgonen och jag visste redan då att det kommer vara en lång dag. Borde jag lägga mig en stund? Kanske gå till köket och fixa frukost? Väcka grabbarna? Så många tankar, men så lite verkstad. Men det kan inte skada att försöka slappna av, lutade automatiskt huvudet bak och min spända kropp slappnade nästan omedelbart av. Fortare än fortast kände jag hur ögonlocken slöt sig och en djup sömn började ta över.

”Jason!” Hörde jag någon skrika men hade inte kraft nog att öppna munnen eller ögonen för den delen.
”Jason, på riktigt vakna! Vet du hur mycket vi har att göra? Vi drar om tio.” Sade en mörk röst och jag förstod genast att det var Matt.
”Chilla.” Sade jag tyst för mig själv men förstod att han hörde
”Det ordvalet kommer jag minnas till nästa gång då du ber mig att skynda.” Sa han genom sammanbitna tänder
”Gå tillbaka in, jag kommer. Förresten, vart ska vi ens?” Frågade jag ovetandes om förmiddagens planer
”Bruce ville göra något i sista minuten för Edvin, så vi ska ut på en sista minuten svensexa, fast på vårat vis!” Sade han med sådan stolthet i rösten samt ett leende på läpparna vilket fick mig att börja undra vad det var han menade. Strippklubb? Kasino? Streetrace? Men innan jag fick chansen att fråga så hade han funnit sin väg tillbaka in i huset.

Med en suck, eller rättare sagt flera stycken, lyfte jag mig upp på benen och knallrade in i huset där jag möttes av en bekväm tystnad, helst hade jag gått raka vägen uppför trappan till mitt sovrum, men istället begav jag mig ut genom porten och mot bilen där alla väntade på mig. Bildörren öppnades och jag placerade mig i framsätet med allas blickar på mig. Men att starta en konversation var inget jag önskade, vilket de verkade förstå då ingen kommenterade mitt beteende. Fast efter en stunds tystnad kunde jag inte stå ut mer.

”Rick, vart ska vi?” Fnös jag fram i en irriterad ton vilket fick alla och kolla upp på mig.
”Vi ska ut till dagens streetrace. Finns inget bättre än spänning, bilar och brudar som kan snacket.” Sa han skrattandes.
”Vi har levt här hela vårt liv, vilket resulterar i att vi allihopa vet att sådana tjejer bara finns i drömmar.” Sade jag som om det vore de mest självklara. Missförstå mig inte, det finns en del attraktiva tjejer men ingen som är, det. Någon svar från grabbarna fick jag då inte på mitt svar, allt eftersom de allihopa vet att jag har rätt. Nitton år i denna stad har satt sina spår på var och en utav oss, bra som dåliga, saker från vårt förflutna väger alltid upp saker vi i nutid gör och aldrig slipper vi undan från de misstag vi i yngre ålder gjorde. Om jag hade fått chansen att kunna göra saker ogjorda, så hade den listan varit lång. Tystnaden i bilen avbröts av att Bruce öppnade passagerardörren och steg ut för att tala vid med den person jag många gånger förut sett, Patrik, arrangören av dessa fantastiska streetrace. Grabbarna följde hans exempel hack i häl och fann sin väg ut i morgonsolen vilket lämnade mig ensam kvar i bilen, satt en stund och blickade runt i omgivningen som vi befann oss i. Tjejer i kort kort fann sin väg hit och dit, med blickar in i våran vita range rover och slängde flörtblickar mot mitt håll. Men det som fångade mitt intresse, var inte något utav detta, utom det var den svarta mustang med tonade rutor som stod parkerad på andra sidan vägen. Min blick sökte sig längst bilens alla hörn och det var ren perfektion, aldrig hade jag sett denna bil förut, det hade jag i sådana fall haft ett minne av. Men vem i helvete kör en sådan sexig bil? Måste vara en kille, en tjej hade aldrig haft tålamod eller ögon för alla magiska detaljer som gjorde att bilen stod ut ännu mer i en folkmassa. En hög knackning hördes på fönsterrutan vilket fick mig att komma tillbaka till verkligheten, Kyle stod där med ett flin på läpparna och snabbt därefter öppnades dörren.

”Jason, ska du sitta här hela dagen eller ska du med och kolla på showen.” Sade han med sitt flin fortfarande på plats.
”Vad tror du.” Orden fann sig ut ur min mun samtidigt som jag klev ut på asfalten. Kyle slösade ingen tid på att vänta på mig, han hade redan börjat gå mot platsen där alla stod samlade. I ögonvrån såg jag hur någon klev ut ur mustangen på passagerarsidan och försvann ner längst vägen. Sekunden efter hörde man en motor som startade upp och bevisade att det fanns mycket okänt under motorhuven, allas blickar sökte sig mot bilens håll då den fann sin väg ut på vägen och ökade hastigheten. Snart var den utom synhåll och jag nådde fram till grabbarna som även dem kollade mot hållet där bilen hade kört. Hade det suttit någon i bilen när jag kollade ditåt? Eller hade personerna funnit sin väg in undertiden jag klev ur vår bil? Vem var mannen som klev ut? Vem var föraren? Vad är det med mig. Det är bara en bil, varför jaga upp sig över något sådant. Men även jag visste bättre än att fråga mig själv det. Mystiken i det hela fick mig att vilja veta mer, vilket jag även kommer. Mitt i allt hördes skrik och vrål då människor fann sin väg ut till vägkanterna och väntade förväntansfullt på showen som komma skall. Fyra bilars motorljud fick musiken att verka fjuttig samtidigt som de fann sin väg mot den tänkta startlinjen. Here we go, svensexa på vårt vis. 

Senare samma dag

Två timmar har nu gått sedan vi kom in genom porten till vårt hem från den lyckade förmiddagen och snabbt därefter begav vi oss mot kyrkan, flertal gånger efter det hade Edvin hört av sig fortfarande tacksam och en aning stressad över det som komma skall. Vi är alla medvetna om att bröllopet som äger rum om en timme, kommer vara det bästa som hänt honom, han kommer få kalla henne för sin livet ut. Varje gång min blick letar sig neråt på min kropp möts jag av en vit skjorta med en lösare passform som går ihop med den marinblåa kavaj som klämmer åt över, ett par hyfsat tajta jeans är placerade på min undre del och sist men inte minst mina vans. Blicken fördes mot backspegeln där jag studerade mitt bakåt kammade hår med en gnutta hårgele i. Vad kan jag säga, aldrig vart och kommer aldrig vara den klassiska typen när det kommer till smoking. 

”Du behöver söka efter någon som kommer lindra smärtan, få dig att gå vidare och glömma. Du behöver finna, henne, som är oersättlig och älskar dig som ingen annan kunnat och aldrig skulle.”
Min mamma har alltid vart den smarta, och kommer alltid vara. Hennes ord från den dagen då hon uttalade dem, kommer finnas kvar i tankarna så länge jag lever. Men jag kan inte säga att jag någonsin kommer känna som hon tror att jag kommer. Jag, Jason McCann, blir aldrig kär.

Vi svängde in på kyrkans parkering och tog bästa lediga parkeringsplats, en efter en klev vi ur bilen och rättade till våra kostymer. Tittade ner på mig själv en sista gång innan jag blickade runt i omgivningen. Genast insåg Liam, Kyle och jag själv att det fanns fler personer från vår skola på plats än förväntat, tjejer skickade flirtiga blickar och killar kollade med avundsjuka. Som vanligt. Bruce nådde fram till mig och erbjöd en cigarett, utan någon vidare eftertanke tog jag emot den, kommer behövas om jag ska klara av att sitta still där inne.
”Ser ut som att ni tre kommer ha det väldigt underhållande denna kväll.” Sade Bruce med skratt i halsen och kollade på Liam, Kyle och mig.
”Vi får nog påminna dem att använda kondomer, eller vad säger du Bruce? Vi vill ju inte ha mindre versioner av dem.” Matt stod där med ett stort leende, och jag himlade bara med ögonen. Killarna fortsatte däremot konversation och började skratta mer för varje sak som blev sagd.
”Ey Jason, tror du Amanda och Julie kommer?” Frågade Liam med hopp i rösten.
”Det hade vart konstigt om de inte kom, de är ju efterallt bästa vän med bruden.” Fick jag ur mig och började genast tänka på vilka människor som möjligtvis skulle komma, snabbt insåg jag att det kan vara en hel del, vilket det säkert även kommer.
”Vi borde bege oss in, för att få så bra platser som möjligt!” Sade Bruce och alla nickade instämmandes.
”Det här kommer vara en grym kväll, ni kommer få se!” Halvskrek Kyle.
”Vi får väl se.” Mumlade jag fram i brist på annat, drog in det sista från cigaretten och började gå den korta sträcka upp mot kyrkan med allas blickar på mig. Vem vet, Kyle kan ha rätt.

---